Min älskade Morfar
När livet har sin gång,
får man se människor födas,
och andra människors bortgång.
Jag vet ju att de är så,
men nu när de är nån så nära,
är de så svårt att förstå.
Min älskade morfar,
du är inte längre här,
men i mitt hjärta,
håller jag dig förevigt kär.
Många fina minnen vi har,
jag önskar att jag för endast en liten stund,
fått haft dig kvar.
På vedbacken gillade du att pyssla,
undrar jag om de var din favoritsyssla,
ordning och reda,
och sedan en bastu varje fredag.
En öl till maten stod på schemat,
för vatten var endast,
till att tvätta fötterna i menat.
Speciella önskemål hade du om din kost,
ölkorv, tunnbröd,
och gärna nån bit getost.
Rock var inte din melodi,
lät som en krock mellan mjölk- och grisbil,
filosoferade du i.
Dragspel tyckte du bäst om,
de kunde du lyssna på gång på gång.
Snön den tyckte du inte om,
skottningen svor du över varje gång,
nä värme de gillade du mest,
dra på långkalsonger, tjocksockar och svettas ut,
då mådde du som bäst.
Ludde hade du alltid vid din sida,
han var din bästa vän,
och honom skämde du bort som bara den.
Även om jag inte är särskilt troende eller så,
hoppas jag att de finns en värld efter detta ändå,
att jag än en gång får krama din hand,
och du kan berätta nya historier för mig,
som du gör bättre än nån annan kan.
Efter att levt i nära nittio år,
du nu etta med jordvärmen får.
Min älskade morfar,
vila nu i frid,
du finns i mitt hjärta,
för all framtid.
